Du, dig, vi

På samma ruta igen
En obeskrivlig saknad
En tomhet som inte fylls igen
Men vad gör man inte för dom man håller kär
 
Allt började så bra
Sedan blev klyftan allt större
Klyftan fäxte ihop, men än fanns en lite glipa
Klipan lär kvartstå trots att det inte är vad vi vill
 
Varför rinner fortfarande mina tårar i ensamhet
Varför kan inte klumpen från magen falla
Varför går vi inte vår egen väg
Varför kan inte min oro för att mista dig försvinna
 
Blanda in andra är kanske dumt
Men som sagt vem vill vara ensam
Kan det vara så att vågen står jämnt
Vilken sida blir tyngst först återstå att se
 
Vill vara på en öde ö
Samla kraft
tänka
Känna ensamhet
 
Texter | |
Upp